This is Life...
Detta är första gången jag öppnar min dator på nästan två dygn. Jag har suttit fastklistrad i böcker sedan jag fick dem igår. Igår satt jag sex timmar i rad och läste utan paus, idag har jag suttit minst lika länge. Jag jobbade igår (vilket jag aldrig skulle ha gjort), jag tänker aldrig! Jag pressar mig för hårt. Jag visste att det skulle bli jäkligt jobbigt med två barn och plugga på universitetet samtidigt, som om det inte skulle bli jobbigt att bara jag gjorde det. M skulle också börja plugga. Detta har gjort att vi måste "dela upp" vår pluggtid på kvällarna och inte för att tala om när barnen blir sjuka. Vem av oss skulle vara hemm? Vem hade det viktigaste i skolan? Den som stannade hemma hade ingen chans till att plugga då man hade fullt upp att torka spyor och ta hand om magsjuka barn. Vi har fått genomlida magsjukan två gånger, svinkoppor två gånger, halsfluss en gång och ett X antal förkylningar och andra influenser. Jag själv blev sjuk fyra gånger på ett halvår. Bihåleinflammation tre gånger och halsfluss en gång.
Förra hösten började jag att jobba, varje dag jag inte var i skolan jobbade jag i stort sett. Det var jobbigt men jag höll ihop det! Men nu började vi denna kursen och den har varit den värsta sen vi började. Vi har så sjukt mycket att göra om veckorna så jag spyr bara över att tänka på det! Det har ju blivit betydligt lugnare på jobbfronten, men ändå har jag knappt haft tid till mina barn och till M eller till mig själv. Jag går med konstant huvudvärk på grund av all stress. Jag har ett hem som faller ihop på grund av att både M och jag har så fruktansvärt mycket att ingen av oss har tid över till städning. Det blir det vardagliga bara, att ställa in disken, gå ut med soporna och sånt. Något mer finns det inte tid för! De senaste två veckorna har M haft tre prov! Han är lika slut som jag. Detta tär på oss!
Och som att det inte skulle vara nog med det! Blir man hela tiden påmind om andra problem. Som man inte hade nog med problem själv! Andras problem blir mitt problem automatiskt! Jag vill hjälpa och finnas där men jag har inte kraften själv just nu! Jag orkar inte mer! Ni kommer antagligen inte fatta något av det sista jag skrev men det är inte meningen heller, mina närmsta vet och det räcker! Jag måste bara få skriva av mig lite! Jag brukar vara tyst om det personliga här i min blogg, men nu kunde jag inte hålla inne det längre. Jag vill ändå att ni ska veta att jag också är männsklig och att min blogg bara visar upp det ytliga och ca 1 % av mitt verkliga liv!
Förra hösten började jag att jobba, varje dag jag inte var i skolan jobbade jag i stort sett. Det var jobbigt men jag höll ihop det! Men nu började vi denna kursen och den har varit den värsta sen vi började. Vi har så sjukt mycket att göra om veckorna så jag spyr bara över att tänka på det! Det har ju blivit betydligt lugnare på jobbfronten, men ändå har jag knappt haft tid till mina barn och till M eller till mig själv. Jag går med konstant huvudvärk på grund av all stress. Jag har ett hem som faller ihop på grund av att både M och jag har så fruktansvärt mycket att ingen av oss har tid över till städning. Det blir det vardagliga bara, att ställa in disken, gå ut med soporna och sånt. Något mer finns det inte tid för! De senaste två veckorna har M haft tre prov! Han är lika slut som jag. Detta tär på oss!
Och som att det inte skulle vara nog med det! Blir man hela tiden påmind om andra problem. Som man inte hade nog med problem själv! Andras problem blir mitt problem automatiskt! Jag vill hjälpa och finnas där men jag har inte kraften själv just nu! Jag orkar inte mer! Ni kommer antagligen inte fatta något av det sista jag skrev men det är inte meningen heller, mina närmsta vet och det räcker! Jag måste bara få skriva av mig lite! Jag brukar vara tyst om det personliga här i min blogg, men nu kunde jag inte hålla inne det längre. Jag vill ändå att ni ska veta att jag också är männsklig och att min blogg bara visar upp det ytliga och ca 1 % av mitt verkliga liv!
Kommentarer
Trackback
