Sarah Thelander - The things I do and love

I vecka 24 är medelkroppslängden 32 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 700 gr.
Huvudets omkrets är 22,5 cm.

Foster som utsätts för ljudstress reagerar genom att hjärtat slår fortare - men de vänjer sig. Om ett foster utsätts för upprepad ljudstress reagerar det allt mindre på ljudet. Det kallas tillvänjning, habituering, vilket är en form av inlärning.

Det finns många delar av nervsystemet som utvecklas i samspel med omgivningen. Ditt barn kan särskilja olika ljud, både inifrån som utifrån din kropp. Man har mätt ljudnivån i livmodern hos gravida kvinnor. Det har visat sig att fostrets omgivning, framför allt mammans pulsåder (aorta), producerar en ljudnivå på cirka 65 decibel. Detta är en hög nivå, men det verkar inte bekomma barnet. Vi vuxna skulle närmast betrakta en sådan ljudnivå som starkt buller.

Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulinet behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler.

I vecka 22 är kroppslängden omkring 22 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 510g.

Skelettet syns på röntgen. Navelsträngen fäster fortfarande långt ner på buken. Fett inlagras under huden.  Hudens talgkörtlar fortsätter att producera fett som tillsammans med avstötta celler och hår blir vernix caseosa (fosterfett) som täcker huden (illustreras inte i bilderna). Fosterfett är viktigt för hudens fortsatta utveckling, annars skulle fostervattnet påverka huden.

I vecka 21 är kroppslängden omkring 20 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 420 g.

Barnet kan suga på tummen eller fingrarna, kan knäppa händerna och kan skaka hand med sig själv. Han eller hon kan känna smaken av bittert och sött - om man sätter till ett bittert ämne till fostervattnet slutar fostret att svälja men om man sätter till ett sött ämne sväljer det fortare än i vanliga fall. Kan reagera på starkt ljus och ljud men också på behaglig musik.

Jag har skrivit några rader.
Raderat det.
Påbörjat något annat.
Funderat en stund.
Raderat det igen.
Hur ska jag skriva det...



Äh, lika bra att få det sagt: Tindra ska bli storasyster. =) Det kom som en chock va? En del vet redan om det, men andra inte. Måste ju erkänna att det kom som en chock för mig med. Inte kan jag vara gravid igen? Jag hade ju precis börjat med mina p-piller. Men jag kände ju direkt på mig att något var fel, jag kände igen känslan, även fast den var lite mer annorlunda en förra gången. Jag fick en konstig mens som bara varade i två dagar. Jag var ganska säker att testet skulle visa possitivt, och mycket riktigt var det så. Tindra är ju inte ens ett år och nu ska hon bli storasyster.

"Jag har ju inte riktigt återhämtat mig från den förra graviditeten, så hur ska det här gå", var en av tankarna som flög runt i mitt huvud när jag fick reda på det. Några dagar senare jag gjorde testet fick jag en riklig blödning i två dagar. Var då rädd att jag hade fått missfall. Fick vänta tills blödningen hade slutat plus två veckor och göra ett nytt test. Kände mig ledsen, ville ju inte att det skulle ha varit ett missfall. Testet visade sig fortfarande possitivt. =)

Vi har nu varit på vår första kontroll och allt så bra ut. Den 30:e september var vi på Ultraljud och kunde se miraklet för första gången. Allt såg även då bra ut och vi fick reda på könet, som med all säkerhet är en pojke (Det syntes tydligt). =) Då var jag i vecka 17 +1 och bebisen är alltså beräknad till den 9:e Mars. Är det inte komiskt och ganska typiskt!? Exakt samma dag som Tindra föddes och som då firar sin 1årsdag. Hur kan man pricka in det så säkert? Vi får hoppas att den lille födds lite tidigare eller senare, så länge den inte vill komma ut den 9:e eller att jag ligger inne på BB då. Det vore lite trist att inte kunna vara med på Tindras 1årsdag. Visst jag och M har sagt att vi vill ha barn ganska snart igen och har velat att det ska vara ganska tätt mellan Tindra och hennes syskon, men det här var kanske i det tätaste laget. =) Men vi är jätte glada!

Jag är nu i 20 veckan precis, halva tiden har gått och ungefär halva tiden kvar, beroende på när han hade tänkt komma. Jag mår bra, förutom lite illamående och yrsel. Kommer antagligen få börja ta järntabletter ganska snart, precis som med Tindra. Vi ska göra ett annat ultraljud runt vecka 33, för min moderkaka var ganska långt ner och dom ville se så att den inte ligger för livmorderskanalen (där den lille ska ut). För då blir det kejsarsnitt och det vill jag verkligen inte!! Men dom sa det att förmodligen var den inte det, det var bara lite svårt att se just då och för att vara på den säkra sidan skulle dom kolla upp det längre fram.

Våra föräldrar har tagit det här bra, dom har ju sett att det har gått så bra med Tindra och dom är så glada över henne, så dom tog det mycket lättare den här gången. Dom tycker att det ska bli kul att Tindra ska få ett syskon, kanske litet tätt. Men vi är så unga och friska så vi kommer att klara det här! Det kommer bli ett tuff period med två små blöjbarn, och nu behövs det verkligen rutiner mer än någonsin! Vilket jag har börjat jobba med.

Så nu ska man bli tvåbarnsmor och vara 21 år. Det är inte illa det va? =) Hehe.. Nu orkar jag inte skriva mer, är det något ni undrar över så är det bara att fråga på. Kommer givetvis att fortsätta skriva här om allt som händer...