Måste bara skriva av mig lite...

Satt och tittade på Unga mödrar innan idag och shit alltså. Jag brukar inte ha tankar om andra mammor och pappor, och vill helst inte lägga mig i. Vi alla har våra egna sätt att uppfostra våra barn. Vi har olika värderingar och syn på vad som är bäst för våra barn. Men fan allstå! Låta barnet sitta precis bredvid spisen (alltså på diskbänken) med en kastrull full med kokande vatten. Sen att barnet själv får slänga i en buljongtärning. Barnet kan inte vara mer än 1,5 år. Jag vågar knappt ha barnen i köket när jag lagar mat och jag kokar alltid vatten på plattorna längst in mot väggen. Man vet aldrig vad som kan hända, och när det väl händer går det på 2 sekunder.

Sen verkar alla ge upp så jävla lätt så fort något blir jobbigt i förhållandet man har, (som oftast är en ny pojkvän, och inte barnets riktiga pappa). Gör slut på SMS, vad fan?! Visst dem är unga, men ändå. Jag trodde ändå att man växte upp lite den dagen man blir mamma. Det absolut viktigaste är att barnet får en säker och bra trygghet, och det får den inte om det ska komma en ny pojkvän var tredje månad liksom! Och de flesta flyttar ihop med pojkvännen som dem har ”dejtat” i en månad. Flera av dem har flyttat flera gånger på ett år, och då pratar jag inte om tå, tre utan typ 5-8 ggr!? Allvarligt, vad tänker dem med?

Vi hade en föreläsning idag om barnkonventionen. Där man alltid ska se till barnets bästa. Och detta tycker jag inte bara ska gälla regeringen och lärarna, utan också föräldrarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0